EU Data Act har gått från förhandling till tillämpning, och en av dess mest konkreta effekter handlar om molnet: rätten att byta leverantör utan orimliga hinder. För den som köper infrastruktur är det en av de viktigaste regulatoriska förändringarna på flera år.
Switching blir en rättighet
Kärnan i reglerna är att en molnleverantör inte får låsa in dig genom tekniska eller ekonomiska hinder. Det ska gå att flytta data och applikationer till en annan leverantör inom rimlig tid, avgifterna för att byta fasas ut, och leverantören måste tillhandahålla den information och de gränssnitt som krävs för att exporten ska fungera.
I praktiken innebär det att “vendor lock-in” går från att vara en affärsstrategi till att vara ett regelefterlevnadsproblem. Leverantörer som byggt sin retention på att det är svårt att lämna får ett problem.
Portabilitet som är påklistrad i efterhand känns alltid som en utväg. Portabilitet som är inbyggd känns som en självklarhet.
— ur Keplers trust-modell
Vad du bör kräva av en leverantör
- Kan hela kontot exporteras som kod, inte bara rådata?
- Bygger kontrollplanet på öppna standarder, så en annan leverantör kan ta emot?
- Finns det avgifter eller tekniska trösklar som gör exit dyrt i praktiken?
Inbyggt, inte påklistrat
Kepler bygger på OpenStack och öppna standarder, och vi byggde “exportera allt som kod” från dag ett. Du kan generera hela din kontostruktur som Terraform och ta den vidare vart du vill. Data Act gör det till ett krav — vi gjorde det till en designprincip innan lagen kom.